Ferritin

Vad är ferritin?

Ferritin är ett järnlagrande protein som finns i kroppens celler, framför allt i levern, mjälten och benmärgen. Proteinets huvudsakliga uppgift är att lagra järn i en biologiskt tillgänglig och säker form, så att kroppen kan använda det när behov uppstår.

Järn är ett livsnödvändigt mineral som bland annat behövs för bildningen av Hemoglobin, det syretransporterande proteinet i de röda blodkropparna. Järn ingår även i flera enzymer som är viktiga för cellernas energiomsättning och normala funktion.

En mindre mängd ferritin cirkulerar i blodet. Koncentrationen av ferritin i serum eller plasma, ofta benämnd S-ferritin eller P-ferritin, används som en indirekt markör för kroppens järndepåer. Hos personer utan samtidig inflammation finns ett tydligt samband mellan ferritinkoncentrationen och mängden lagrat järn.

Ferritin är en av de viktigaste laboratoriemarkörerna vid utredning av järnbrist. Ett lågt ferritinvärde kan visa att kroppens järnförråd är uttömda eller minskade, även innan hemoglobinvärdet sjunker och blodbrist utvecklas.

Ferritin är samtidigt ett så kallat akutfasprotein, vilket innebär att koncentrationen kan öka vid inflammation, infektion och vissa sjukdomstillstånd. Därför behöver ferritinvärdet alltid bedömas tillsammans med övriga blodprover, symtom och medicinska omständigheter.

Ferritin – referensvärden och tolkning

Ferritin mäts vanligen i mikrogram per liter (µg/L). Referensintervallen varierar mellan laboratorier och påverkas bland annat av ålder, kön, analysmetod och fysiologiska förhållanden.

Det är viktigt att skilja mellan laboratoriets referensintervall, som beskriver värdefördelningen i en referenspopulation, och medicinska beslutsgränser som används för att bedöma sannolikheten för järnbrist.

Följande nivåer används ofta som vägledning vid klinisk bedömning av vuxna:

Dessa nivåer är vägledande och utgör inte ett universellt referensintervall. Vid infektion eller inflammation kan ferritinvärdet vara förhöjt trots bristande järntillgång. Ett Ferritin under 70 µg/L hos vuxna med inflammation kan användas som en indikator på järnbrist, men denna gräns ska aldrig användas som en generell diagnostisk gräns för alla patienter.

Under graviditet och hos barn används särskilda bedömningsgrunder.

Vad är ett normalt ferritinvärde hos kvinnor och män?

Ferritinnivåerna är ofta lägre hos personer som menstruerar, eftersom regelbundna blodförluster ökar kroppens järnbehov. Efter menopausen stiger ferritinnivåerna ofta och närmar sig de nivåer som ses hos män.

Män har generellt större järndepåer än menstruerande kvinnor, men variationen mellan individer är betydande.

Det finns därför inte ett enda optimalt ferritinvärde som gäller för alla. Ett värde inom laboratoriets referensintervall behöver inte alltid utesluta järnbrist, och ett förhöjt värde behöver inte innebära att kroppen har för mycket järn.

Vid bedömning av provsvaret bör laboratoriets aktuella referensintervall användas tillsammans med relevanta medicinska beslutsgränser.

Vad innebär lågt ferritin?

Lågt ferritin är ett tecken på att kroppens järndepåer är minskade. Det är ofta ett tidigt laboratoriefynd vid järnbrist och kan uppträda innan hemoglobinkoncentrationen påverkas.

Järnbrist utvecklas vanligtvis gradvis. Till en början använder kroppen sitt lagrade järn för att upprätthålla normala funktioner. När depåerna minskar sjunker ferritinvärdet. Om järnbristen fortsätter kan tillgången på järn för bildning av röda blodkroppar bli otillräcklig, vilket så småningom kan leda till järnbristanemi.

Vanliga orsaker till lågt ferritin

• Blodförlust: Rikliga menstruationer, blödningar från mag-tarmkanalen eller upprepade blodgivningar kan minska järndepåerna.
• Otillräckligt järnintag: Ett lågt intag av järn genom kosten kan bidra till järnbrist, särskilt när järnbehovet är förhöjt.
• Ökat järnbehov: Under graviditet, tillväxt och vissa andra fysiologiska perioder ökar kroppens behov av järn.
• Nedsatt järnupptag: Celiaki, vissa mag-tarmsjukdomar och tidigare operationer i mag-tarmkanalen kan försämra järnupptaget.
• Kombination av flera faktorer: Järnbrist kan uppstå genom samtidig blodförlust, ökat behov och otillräckligt intag.

Hos vuxna män och personer som inte menstruerar behöver konstaterad järnbrist ofta utredas med särskild uppmärksamhet på möjliga blödningskällor i mag-tarmkanalen.

Kan man ha lågt ferritin utan blodbrist?

Ja. Järnbrist utan anemi innebär att kroppens järndepåer är minskade samtidigt som hemoglobinvärdet fortfarande ligger inom referensintervallet.

Detta kan förekomma i ett tidigt skede av järnbrist. Vissa personer upplever trötthet eller nedsatt fysisk uthållighet, medan andra saknar tydliga symtom.

Ett normalt Hb-värde utesluter därför inte järnbrist. Vid misstanke om järnbrist kan ferritin bidra med viktig information även när blodstatus är normalt.

Symtom vid järnbrist och lågt ferritin

Järnbrist kan ge varierande symtom beroende på hur uttalad bristen är, hur länge den har funnits och om anemi har utvecklats.

Vanliga symtom vid järnbrist eller järnbristanemi kan vara:

• Trötthet och minskad ork.
• Nedsatt fysisk prestationsförmåga.
• Koncentrationssvårigheter.
• Huvudvärk och yrsel.
• Andfåddhet vid ansträngning, särskilt vid samtidig anemi.
• Hjärtklappning, framför allt vid mer uttalad blodbrist.
• Rastlösa ben, så kallat restless legs-syndrom.
• I vissa fall håravfall eller förändringar i naglar och slemhinnor.

Symtomen är ospecifika och kan förekomma vid många andra tillstånd. Ett ferritinprov kan därför bidra till utredningen men kan inte ensamt förklara orsaken till exempelvis trötthet, yrsel eller håravfall.

Vad innebär högt ferritin?

Ett förhöjt ferritinvärde innebär att koncentrationen av ferritin i blodet är högre än laboratoriets referensintervall. Det behöver däremot inte betyda att kroppen har för stora järndepåer.

Ferritin fungerar även som ett akutfasprotein och kan öka som en del av kroppens inflammatoriska respons. Förhöjda nivåer kan därför förekomma vid flera tillstånd som inte beror på järnöverskott.

Vanliga orsaker till förhöjt ferritin

• Inflammation och infektion: Inflammatoriska processer kan öka ferritinkoncentrationen oberoende av kroppens järndepåer.
• Leversjukdom: Ferritin kan stiga vid exempelvis fettlever, leverinflammation och alkoholrelaterad leverskada.
• Metabola tillstånd: Övervikt, insulinresistens och metabolt syndrom kan vara förknippade med förhöjda ferritinnivåer.
• Järnöverskott: Ärftlig hemokromatos och vissa andra tillstånd kan medföra ökad järninlagring.
• Andra sjukdomstillstånd: Vissa kroniska inflammatoriska sjukdomar, blodsjukdomar och cancersjukdomar kan också påverka ferritinnivåerna.

Vid förhöjt ferritin är transferrinmättnad ett viktigt kompletterande blodprov för att bedöma om det finns tecken på järnöverskott.

Ett ferritinvärde som är kraftigt förhöjt, särskilt omkring eller över 1 000 µg/L, bör föranleda medicinsk bedömning och utredning av bakomliggande orsak. Även lägre, kvarstående förhöjningar kan behöva utredas beroende på övriga fynd.

Ferritin och inflammation – varför kan provsvaret vara missvisande?

Eftersom ferritin är ett akutfasprotein kan koncentrationen öka vid inflammation, även om kroppens järndepåer samtidigt är låga. Detta är särskilt relevant vid kroniska inflammatoriska sjukdomar, infektioner och vissa långvariga medicinska tillstånd.

Vid inflammation kan kroppen öka produktionen av hormonet hepcidin, som reglerar järnomsättningen. Hepcidin minskar upptaget av järn från tarmen och begränsar frisättningen av lagrat järn till blodet. Resultatet kan bli att järn finns lagrat i kroppen men inte är tillräckligt tillgängligt för bildningen av röda blodkroppar.

Detta kallas ibland funktionell järnbrist och skiljer sig från absolut järnbrist, där kroppens järndepåer faktiskt är minskade. Vid misstänkt inflammation kan ferritin behöva bedömas tillsammans med exempelvis CRP, transferrinmättnad och blodstatus.

Vilka blodprover kan komplettera ferritin?

Ferritin är en central markör för järnstatus men ger inte alltid tillräcklig information för att fastställa orsaken till ett avvikande resultat. Följande analyser kan vara relevanta vid en mer omfattande utredning:

• Hemoglobin (Hb): Bedömer om anemi föreligger.
• MCV och MCH: Beskriver de röda blodkropparnas storlek respektive hemoglobininnehåll.
• Järn: Mäter cirkulerande järn, men varierar över tid och bör inte tolkas isolerat.
• Transferrin: Transportprotein för järn i blodet.
• Transferrinmättnad: Visar hur stor andel av transferrinets järnbindningskapacitet som är utnyttjad.
• CRP: Kan ge information om samtidig inflammation som påverkar ferritintolkningen.
• Löslig transferrinreceptor (sTfR): Kan i utvalda fall bidra till att identifiera järnbrist vid samtidig inflammation.

Vilka prover som är relevanta beror på symtom, tidigare sjukdomar och resultaten från den inledande provtagningen.

Blodanalys av ferritin

Ett Ferritintest mäter koncentrationen av ferritin i blodet och används för att bedöma kroppens järndepåer.

Analysen är särskilt användbar vid misstanke om järnbrist, exempelvis vid långvarig trötthet, rikliga menstruationer, misstänkt blodbrist eller andra tillstånd där kroppens järnbalans kan vara påverkad.

Ett lågt ferritinvärde kan upptäckas innan hemoglobinvärdet sjunker. Analysen kan därför identifiera minskade järndepåer i ett tidigt skede.

Ferritin kan också användas för att följa förändringar i järndepåerna under och efter behandling av konstaterad järnbrist. Uppföljningen behöver anpassas efter behandling, bakomliggande orsak och övriga blodvärden.

Ett enskilt ferritinvärde kan däremot inte alltid utesluta järnbrist, särskilt vid inflammation. Vid förhöjt ferritin krävs ofta kompletterande analyser för att skilja mellan inflammation, leversjukdom och verkligt järnöverskott.

När bör man söka vård?

Vid konstaterad järnbrist är det viktigt att identifiera bakomliggande orsak, särskilt vid återkommande eller uttalad brist. Medicinsk bedömning rekommenderas bland annat vid oförklarad järnbrist, misstänkt blödning från mag-tarmkanalen, uttalad anemi eller kvarstående förhöjda ferritinvärden.

Vid svart eller blodig avföring, svimning, bröstsmärta eller uttalad andfåddhet bör vård sökas skyndsamt.

Järntillskott bör inte användas långvarigt utan att behov och bakomliggande orsak har bedömts, eftersom ett förhöjt ferritinvärde ibland kan bero på järnöverskott. Här nedan följer några vanliga frågor om ferritin.

Vad är skillnaden mellan ferritin och järn?

Ferritin är ett protein som lagrar järn i kroppens celler, medan järn är själva mineralet. Ferritin i blodet används främst för att uppskatta kroppens järndepåer, medan serumjärn mäter mängden järn som cirkulerar bundet till transferrin vid provtagningstillfället.

Vad är skillnaden mellan ferritin och hemoglobin?

Ferritin speglar framför allt kroppens järnförråd, medan hemoglobin visar mängden syretransporterande protein i de röda blodkropparna. Ferritin kan vara lågt trots normalt hemoglobin.

Är ferritin 10 µg/L för lågt?

Ja. Hos en vuxen talar ett ferritinvärde på 10 µg/L starkt för uttömda järndepåer. Resultatet bör bedömas tillsammans med blodstatus och möjliga orsaker till järnbristen.

Är ferritin 30 µg/L normalt?

Ett ferritinvärde omkring 30 µg/L ligger nära en vanligt använd klinisk gräns för låga järndepåer. Värdet behöver bedömas i relation till symtom, inflammation och laboratoriets referensintervall.

Kan man ha järnbrist trots normalt ferritin?

Ja. Vid samtidig inflammation kan ferritinkoncentrationen vara normal eller förhöjd trots järnbrist. Då kan kompletterande analyser, särskilt transferrinmättnad och inflammationsmarkörer, vara relevanta.

Kan högt ferritin vara farligt?

Förhöjt ferritin är inte i sig en diagnos, men kan vara ett tecken på ett tillstånd som behöver utredas. Det kan bland annat förekomma vid inflammation, leversjukdom och järnöverskott. Betydelsen beror på hur högt värdet är och vilka andra laboratoriefynd som föreligger.