Snabbversion
Gulsot är ett mycket vanligt och oftast ofarligt tillstånd hos nyfödda, särskilt hos för tidigt födda barn. Det orsakas av ett tillfälligt överskott av bilirubin när röda blodkroppar bryts ner. Symtomen visar sig främst genom att hud och ögonvitor blir gulaktiga, men kan även innefatta mörk urin och trötthet. Medan fysiologisk gulsot ofta går över av sig självt, kan det i vissa fall kräva medicinsk bedömning om nivåerna blir för höga.
Gulsot hos nyfödda
Gulsot (ofta kallat nyföddhetsgulsot) är mycket vanligt under barnets första levnadsvecka och är i de allra flesta fall ofarligt. Det uppstår när ämnet bilirubin – som bildas naturligt när gamla röda blodkroppar bryts ner – samlas i kroppen eftersom barnets lever fortfarande är omogen och inte hinner göra sig av med det.
Vanliga symtom hos nyfödda:
- Gulaktig hud och gula ögonvitor: Missfärgningen börjar oftast i ansiktet och sprider sig sedan nedåt över bröst, mage och ben.
- Slöhet och minskad aptit: Barnet kan vara svårväckt, trött och ha svårare att ta bröstet eller flaskan.
- Ljus avföring eller mörk urin: Om gallflödet påverkas kan avföringen bli kithvit/ljus och urinen mörkare än normalt.
Orsaker:
- Fysiologisk gulsot: Den absolut vanligaste formen. Den beror på en tillfällig kombination av hög bilirubinproduktion och en omogen lever. Den brukar gå över av sig själv inom 1–2 veckor.
- Amningsrelaterad gulsot: Kan uppstå om barnet får i sig för lite vätska de första dagarna, eller på grund av ämnen i bröstmjölken som påverkar nedbrytningen.
- Blodgruppsoförenlighet (Rh- eller ABO-immunitet): Om mamman och barnet har olika blodgrupper kan mammans immunförsvar bryta ner barnets röda blodkroppar snabbare.
Behandling: Mild gulsot kräver ingen behandling utöver att se till att barnet får i sig tillräckligt med bröstmjölk eller bröstmjölksersättning, eftersom maten hjälper tarmen att göra sig av med bilirubinet. Om bilirubinnivåerna blir för höga behandlas barnet med ljusbehandling (fototerapi) på sjukhus.