Koppar

S-Koppar (serumkoppar) är en biomarkör som används för att mäta koncentrationen av koppar i blodets serum. Koppar är ett essentiellt spårämne som deltar i flera enzymatiska processer och spelar en viktig roll i kroppens redoxsystem, järnmetabolism, bindvävsbildning samt i centrala nervsystemets funktion.

Medicinsk betydelse vid analys av s-koppar

Koppar i serum är till största delen bundet till transportproteinet ceruloplasmin. Förändringar i S-kopparvärdet kan därmed både spegla förändringar i kopparstatus och i ceruloplasminnivåer, vilket är viktigt att beakta vid tolkning av provet.

Låga nivåer av S-koppar

• Kopparbrist, t.ex. vid malnutrition eller malabsorption (ex. celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom)
• Prolongerad zinksupplementering (zink hämmar kopparupptaget)
• Medfödda tillstånd som Menkes sjukdom

Förhöjda nivåer av s-koppar

• Akuta och kroniska inflammatoriska tillstånd (ceruloplasmin är ett akutfasprotein)
• Graviditet (fysiologisk ökning)
• Leversjukdomar och kolestas
• Wilson’s sjukdom (kan ha förhöjd eller sänkt S-koppar beroende på stadium och ceruloplasminnivåer)

Indikationer för provtagning av s-koppar

• Utredning av misstänkt kopparbrist eller kopparöverskott
• Misstanke om Wilson’s sjukdom (i kombination med andra analyser: P-koppar, ceruloplasmin, U-koppar)
• Uppföljning vid kronisk leversjukdom

Referensintervall för S-koppar

Källa: Sahlgrenska Universitetssjukhuset, senast uppdaterad 2022-01-28