Snabbversion
Kort om blodprover vid ätstörningar
- Blodprover kan inte i sig diagnostisera en ätstörning.
- Prover används för att bedöma kroppslig påverkan, komplikationer och möjliga näringsbrister.
- Vanliga analyser kan omfatta blodstatus, natrium, kalium, kreatinin, glukos, ALAT, albumin, TSH och fritt T4.
- Vid uttalad undernäring kan även fosfat, magnesium och kalcium vara viktiga att kontrollera.
- Järn, ferritin, vitamin B12 och folat kan analyseras vid misstanke om anemi eller näringsbrist.
- EKG, puls, blodtryck och viktutveckling kan också ingå i den medicinska bedömningen.
- Normala blodprover utesluter inte en allvarlig ätstörning.
Vad är en ätstörning?
En ätstörning innebär en problematik kring mat, ätande, vikt eller kroppsuppfattning som påverkar hälsa och vardag. Några av de vanligaste diagnoserna är anorexia nervosa, bulimia nervosa och hetsätningsstörning, även kallad BED.
Anorexia nervosa kännetecknas av ett kraftigt begränsat energiintag, låg kroppsvikt och en stark rädsla för viktuppgång. Bulimia nervosa innebär återkommande episoder av hetsätning i kombination med kompensatoriska beteenden, exempelvis självframkallade kräkningar. Vid hetsätningsstörning förekommer återkommande hetsätning utan regelbundna kompensatoriska beteenden.
Vad är selektiv ätstörning?
Selektivt ätande kan i vissa fall vara en del av ARFID, undvikande/restriktiv ätstörning. Tillståndet innebär att matintaget begränsas kraftigt, exempelvis på grund av känslighet för smak eller konsistens, rädsla för obehagliga konsekvenser av att äta eller lågt intresse för mat. Det kan leda till näringsbrist, viktnedgång eller påverkan på vardagen.
Tecken på ätstörning
Tecken kan bland annat vara att personen:
- hoppar över måltider eller begränsar sitt matintag
- utesluter allt fler livsmedel eller livsmedelsgrupper
- blir starkt upptagen av mat, kalorier, vikt eller träning
- tränar överdrivet mycket
- går på toaletten direkt efter måltider
- går ner i vikt eller inte följer förväntad viktutveckling
- upplever trötthet, frusenhet, yrsel, förstoppning eller huvudvärk
- får förändrat humör eller drar sig undan sociala situationer som involverar mat.
Kan blodprover användas vid utredning av ätstörningar?
Blodprover kan inte i sig visa om en person har en ätstörning. Diagnosen ställs genom en samlad medicinsk och psykiatrisk bedömning. Blodprover används däremot för att bedöma om kroppen har påverkats, identifiera eventuella komplikationer och utesluta andra sjukdomar som kan ge liknande symtom.
Vilka prover som är aktuella beror bland annat på typ av ätstörning, symtom, viktutveckling, graden av undernäring och om personen exempelvis kräks eller använder laxermedel eller vätskedrivande läkemedel.
Blodstatus
Blodstatus ger information om bland annat hemoglobin, vita blodkroppar och blodplättar. Vid långvarig eller uttalad undernäring kan blodbilden påverkas, och provet kan även bidra till att identifiera exempelvis anemi.
Natrium och kalium
Natrium och kalium är viktiga för nervsystemets, musklernas och hjärtats funktion. Avvikande nivåer kan förekomma vid exempelvis uttorkning, återkommande kräkningar eller användning av laxermedel och vätskedrivande läkemedel. Framför allt lågt kalium kan innebära risk för hjärtpåverkan.
Kreatinin
Kreatinin används som en del av bedömningen av njurfunktionen och vätskebalansen. Vid låg muskelmassa kan kreatinin dock vara lågt och behöver därför tolkas tillsammans med övriga kliniska fynd.
Glukos
Glukos kan analyseras för att upptäcka avvikande blodsockernivåer. Lågt blodsocker kan förekomma vid uttalad svält eller undernäring, medan högt blodsocker kan tala för annan störning i kroppens glukosreglering.
ALAT och albumin
ALAT kan användas för att bedöma eventuell leverpåverkan, som kan förekomma vid uttalad undernäring.
Albumin kan också analyseras, men värdet påverkas av flera olika faktorer och bör inte användas som ett enskilt mått på näringsstatus.
TSH och fritt T4
TSH och fritt T4 kan analyseras för att bedöma sköldkörtelfunktionen och utesluta sköldkörtelsjukdom som möjlig orsak till exempelvis viktförändring eller andra symtom.
Vid långvarig svält kan sköldkörtelhormonerna dessutom förändras som en del av kroppens anpassning till ett lågt energiintag.
Fosfat, magnesium och kalcium
Vid uttalad undernäring eller inför och under näringstillförsel kan fosfat, magnesium och kalcium behöva kontrolleras. Avvikelser i dessa värden är särskilt viktiga att uppmärksamma hos personer som löper risk att utveckla refeedingsyndrom.
Järn, ferritin och andra näringsmarkörer
Vid misstanke om anemi, näringsbrist eller ett långvarigt begränsat matintag kan kompletterande prover vara aktuella, exempelvis ferritin, järn, vitamin B12 och folat.
Behovet av dessa analyser bedöms individuellt utifrån symtom, kostintag och övriga provresultat.
Behövs andra undersökningar?
Utöver blodprover kan urinprov och EKG ingå i den medicinska bedömningen.
EKG kan vara särskilt viktigt vid exempelvis uttalad viktnedgång, låg puls, elektrolytrubbningar eller andra tecken på hjärtpåverkan. Även blodtryck, puls, temperatur och viktutveckling är viktiga delar av den kroppsliga bedömningen.
När ska man söka vård?
Det är viktigt att söka vård vid misstanke om en ätstörning, även om blodproverna är normala. Normala provresultat utesluter inte att personen kan ha en allvarlig ätstörning eller vara i behov av behandling.
Vid uttalad svaghet, svimning, hjärtklappning, förvirring, svår uttorkning eller snabbt försämrat allmäntillstånd bör vård sökas skyndsamt.
Blodprover är alltså en viktig del av den medicinska bedömningen, men ska alltid tolkas tillsammans med symtom, viktutveckling, ätbeteende och övriga kliniska fynd.
