Snabbversion
Vad är artros?
Artros är en kronisk ledsjukdom som påverkar brosket i leden. Brosk är en glatt och stötdämpande vävnad som täcker benändarna och gör att leden kan röra sig mjukt. Vid artros förändras brosket och hela leden påverkas gradvis. Det kan leda till smärta, stelhet och ibland svullnad. Vanliga symtom är ledsmärta vid belastning, morgonstelhet som släpper efter en stund samt nedsatt rörlighet. Artros är vanligast i knän, höfter och händer. Många som söker på träning vid artros har antingen fått diagnosen eller upplever ledsmärta och misstänker att det kan vara artros.
Varför är fysisk aktivitet vid artros så viktig?
Det är vanligt att vara rädd för att träning ska slita mer på lederna. Men forskning visar att rätt typ av artros träning inte skadar brosket. Tvärtom är rörelse avgörande för att leden ska må bättre. När du tränar stärks musklerna runt leden. Det gör att belastningen på själva leden minskar. Vid artros i knä kan starka lårmuskler avlasta knäleden. Vid höftartros kan starka sätesmuskler förbättra stabiliteten och minska smärtan. Rörelse ökar också blodcirkulationen och stimulerar ledbrosket. Det kan minska känslan av stelhet i leder och göra att du rör dig mer naturligt. Dessutom påverkar motion vid artros kroppens smärtsystem och kan dämpa låggradig inflammation i leder.
Vilken träning är bra vid artros?
Effektiv träning vid artros består oftast av en kombination av styrketräning, konditionsträning och rörlighetsträning. Det viktigaste är att träningen är regelbunden och anpassad. Styrketräning vid artros är särskilt viktig. Det kan handla om enkla övningar med kroppsvikt, gummiband eller lättare vikter. Målet är inte att träna maximalt tungt, utan att successivt bygga upp styrka och uthållighet i musklerna som stödjer leden. Vid träning knäartros ligger fokus ofta på lår- och höftmuskler. Vid träning höftartros är sätesmuskler och bålstabilitet centrala.
Konditionsträning är också en viktig del av fysisk aktivitet vid artros. Lågintensiv träning som promenader, cykling eller simning är skonsam för lederna samtidigt som den stärker hjärta och lungor. Promenader vid artros kan anpassas genom att välja mjukare underlag och lagom tempo. Cykling vid artros ger rörelse utan kraftiga stötar, och simning vid artros minskar belastningen tack vare vattnets bärkraft.
Rörlighetsträning hjälper till att minska stelhet. Det kan vara enkla rörelser där leden tas igenom sitt naturliga rörelseomfång utan att pressas till smärta. Balansträning är särskilt värdefull för äldre personer, eftersom den minskar risken för fall och stärker stabiliteten kring leden.
Hur mycket ska man träna vid artros?
Generella rekommendationer är minst 150 minuter måttlig fysisk aktivitet per vecka, fördelat över flera dagar. Det kan till exempel vara 30 minuter om dagen fem dagar i veckan. För personer med artros kan det vara klokt att börja lugnt och öka successivt. Det är vanligt att känna viss ömhet när man påbörjar artros träning. En tumregel är att smärtan inte ska vara kraftig och att den ska ha gått tillbaka inom ett dygn. Om smärtan ökar tydligt eller sitter i länge kan belastningen behöva minskas. Vid rehabilitering av artros kan en fysioterapeut hjälpa till att ta fram ett individuellt träningsprogram. Det kan vara särskilt värdefullt om du har uttalad artros i knä eller höftartros.
När ska man söka vård?
Du bör kontakta vården om du har långvarig ledsmärta som inte går över, om leden plötsligt blir kraftigt svullen och mycket smärtsam, eller om du upplever rodnad och värme i leden. Sådana symtom kan tyda på annan inflammation i leder eller en annan sjukdom som behöver bedömas. Sök också vård om besvären förvärras trots anpassad träning.
Undersökning och diagnos
Diagnosen artros ställs oftast genom samtal och kroppsundersökning. Läkaren eller fysioterapeuten bedömer rörlighet, smärta och funktion. Ibland används röntgen för att bekräfta förändringar i leden, men symtomen är ofta viktigare än röntgenbilden.
Magnetkameraundersökning (MR) kan vara värdefull i vissa situationer. MR ger en mer detaljerad bild av mjukdelar, brosk, menisker, ledband och benmärg. Undersökningen kan upptäcka tidiga broskförändringar som inte syns på vanlig röntgen och kan också visa tecken på inflammation eller andra skador i leden. MR är särskilt aktuellt om symtomen är oklara, om besvären är oproportionerligt stora i förhållande till röntgenfynden, eller om man misstänker annan skada än artros.
Behandling och egenvård
Träning vid artros är basen i behandlingen. Utöver fysisk aktivitet kan information om sjukdomen, anpassning av belastning i vardagen och vid behov smärtlindrande läkemedel vara aktuellt. För personer med övervikt kan viktnedgång minska belastningen på lederna och lindra symtom. Det är viktigt att se träning som en långsiktig del av vardagen, inte som en tillfällig insats. Regelbunden motion vid artros ger bäst effekt över tid.
Förebyggande och livsstil
Även om artros inte alltid går att förebygga helt kan en aktiv livsstil minska risken för svåra symtom. Att hålla musklerna starka, undvika långvarig inaktivitet och ha en hälsosam kroppsvikt minskar belastningen på lederna. Variation i rörelse och att undvika ensidig överbelastning är också viktigt.
Relaterade tillstånd
Artros kan ibland förväxlas med andra ledsjukdomar som orsakar inflammation i leder, exempelvis reumatoid artrit. Skillnaden är att artros främst är en degenerativ ledsjukdom, medan andra tillstånd kan vara autoimmuna och mer systemiska. Vid osäkerhet är medicinsk bedömning viktig.
